Len's blogg

Klockan är snart halv åtta och jag sitter med frukosten - samt frukosttidningar. Är mördande trött eftersom jag enbart fått 2 timmars sömn i "natt". Knappt två timmar, förövrigt. Men så blir det då man får enorm skrivkramp och inte får gjort det man är ålagd att göra. Men jag blev klar med analysen av NATO-fördraget, fick lärt mig det nästintill utantill (eller snarare: artikel 5) och jag antar den är av godkänd karaktär.

Dagen väntar seminarium om resultat man fått på analysen. Slut 12:00. Därefter tänker jag ta mitt pick och pack hem för en tidig kväll.

Kadima blev största parti efter det israeliska valet. Jag är positivt överraskad, även om regeringsfrågan är långt från löst. Det kommer ta ett tag, då högern gick fram väldigt stort (inte förvånande). Viktigast är att fredsrproccessen inte blir lidande alldeles för länge.

Godmorgon!

Nu kan jag inte skylla på att det inte finns utrikespolitiska nyheter att rapportera. Fruktansvärda bräner i Australien, Thorvald Stoltenberg tretton förslag till ett utökat nordiskt försvarsarbete (mycket bra!) och stundande israeliskt val. Spännande, bråda dagar.

Dock sitter jag med en maktanalys av NATO-fördraget. Mina kommentarer om dessa händelser  kommer när uppgiften är färdig.

För dem som vill läsa aktuella funderingar hänvisar jag till vår utrikesminister Carl Bildts blogg.

Vi hörs om ett tag istället.

Ingen har väl undgått att jippot Melodifestivalen dragit igång igen? Paljetter, glamour och en uppsättning av mer eller mindre värdelösa låtar. En hysterisk programledare. Fyra veckors fundering på om Melodifestivalen tappat greppet helt. Ändå tittar jag och blir till och med engagerad i programmet.

Gårdagen var nog den sämsta öppningen i mannaminne. 8 låtar, varav 4 stycken var värdelösa, tre halvbra och en riktigt intressant. Den intressanta var faktiskt Caroline af Ugglas "Snälla snälla". Jag tycker om hennes texter och känsla i framförandet. Enkelt och givande. Dock helt fel forum, naturligtvis. Alcazar och Emilia till Globen. Emilias låt var relativt bra.

Det är sällan jag hittar någon riktig favoritlåt i Melodifestivalen. Jag gillar vanligtvis artister i stil med Coldplay, Bob Dylan, Elin Sigvardsson och Eva Dahlgren, alternativt mer gothinspirerat med Within Temptation och Evanescence. Flera demoband finns också i min ipod. Lättsam popmusik är inget jag vanligtvis föredrar.

Det skall bli spännande att se om det finns några guldfynd i år.

Istället för utrikesnyheter får ni låten som går om och om igen hemma hos mig.
Viva La Vida med Coldplay.
Lyssna och njut!

Vårvinterdag när den är som bäst. Kyligt, klart med en touch av vår. Just the way I like it.

Helgen är på väg att (återigen) gå mot sitt slut, men några timmar återstår. Söndagar är både härliga och vemodiga på samma gång. En ny spännande, om än arbetssam, vecka är på intåg. Måndagsångesten ser inte likadan ut på universitetet som det gör inom arbetsvärlden. Det är svårt att känna måndagsångest när man kan styra sin tid mer eller mindre själv. Även om jag valt att studera hårt och diciplinerat 9-17 varje dag är det med en annan känsla jag går in i en ny vecka. Det går inte att jämföra med känslan en "vanlig" arbetsdag ser ut och jag har en känsla att det lite är på det viset mitt liv kommer se ut i framtiden. Jag klagar inte.

Lördagen spenderats i Nässjö där jag besökte min sjuke farfar på sjukhuset. Det var en hemsk känsla av flasbacks jag fick när jag kom in i de långa sjukhuskorridorerna. Minnen från min mormors sjukdomstid, dagen hon dog sköljer över en som en tsunamivåg. Men det var trevligt att träffa honom och han är en riktig kämpe. På onsdag får han komma hem. Jag hoppas det bästa för honom. Det var även trevligt att träffa min farmor och som alltid lagar hon extraordinärt god mat.

Söndagen inleddes med en härlig sovmorgon. Långfrukost med GP och SvD (snart får jag DN igen), kaffe och grova smörgåsar. Några timmar senare tog jag årets första löptur. 2 km. Fantastiskt skönt. Jag har varit urdålig på att träna den här hösten. En del beroende på att jag tillhör den kategorin "lyckliga" människor som inte går upp i vikt utan håller mig väldigt smal, samt att jag inte har haft tid. Nu skall det bli andra bullar. En tur i veckan skall det bli. Jag är den typiska 5 km-löparen och dit har jag tänkt komma inom en inte allt för lång tid.

Hade tänkt att skriva lite kommentarer om någon utrikespolitisk händelse som triggat mig på något vis. Det har inte varit någon sådan (förutom Ohlys idiotiska, om än inte överraskande, förslag till en mer generös flyktingpolitik).


Hoppas ni haft en härlig helg!

Detta inlägg blir inte roligare än det föregående. Nu när jag fått in  8-17-dagar, dragit ner mitt internetsurfande och kommit hem sent (vilket är detsamma att man spendera tid med sin familj, äter och sedan sover) börjar jag förstå varför tycker om rutiner. Men jag är mer än glad att jag är singel, annars hade jag fått ett fasansfullt dåligt samvete. Det räcker med känslan av försummelse av vänner eftersom man knappt hinner vara inne på internet längre. Men det finns helgerna till och inte minst somrar.

Dock är det någonting magiskt med rutiner. En känsla av kontroll och att man åstadkommer någonting. Dessvärre är jag dålig på att sova. Jag måste bli bättre på att sova mina timmar. Men jag tenderar att få romaninspiration. För dem som av någon anledning missat det skriver jag på en roman. Fantastisk, avslappnande känsla och ett utmärkt sätt att komplettera vetenskap och internationell politik.

Det är förövrigt till min roman jag skall återgå nu, en fredagskväll som denna. Imorgon kommer jag åka till Nässjö.

Vi hörs på söndag, då skall jag komma med lite politiska analyser.


/Len

Långa dagar, mycket jobb!
Hinner knappt hem innan jag går och lägger mig. Jisses. Men det är så det skall vara, inte sant? Mycket att göra. Jag har kommit dithän att jag börjar se studierna som ett jobb. Då går man på föreläsningar och läser sina timmar. Och det är någonting jag verkligen gör. Det går utmärkt. Har dessutom kommit dithän att jag skaffat mig en termos, vilket gör timmarna vid böckerna väldigt mycket lättare. Det är skönt att läsa ut böcker, att ligga i fas och att kunna ta helgerna helt lediga!

Dagen har varit givande. Första delen av dagen spenderades med "Makt och Internationella relationer" och sedan var jag på en föreläsning; "Civilkurage och den internationella diplomatin" med f.d. utrikesministern och diplomaten Jan Eliasson och den prisbelönte Harvardlektorn Brian Palmer. Moderator Hans Abrahamsson. En riktigt bra föreläsning med många tankeställare och roliga kommentarer.

Jag älskar det.

Den amerikanska statskulden har överskridit 8,7 triljoner dollar.
I denna 30 minuter långa dokumentär beskriver den amerikanske statsrevisorn
det allvarliga läget, dess konsekvenser och vad som behövs göra.

Dokumentären är oscarsnominerad och visades i SVT ("Superskulden").
Finns på SVT-Play fram till den 18 februari om någon vill se den.

Mer information och extramaterial från dokumentären hittar man här.

Vacker svensk låt framförd av Sonja Aldén.
På senare tid har den svenska musiken fått en allt större
del i min musikvärld.

Just nu spelas Sonja Aldén flitigt.


Lyssna och njut.
Texten är fantastiskt vacker.

Kanske dags att blogga lite?
Helgen har varit alldeles för skön och avslappnande. Satt och filade på ett inlägg om den svenska försvarspolitikens eventuella internationella roll som jag skulle publicerat redan i lördags, men det fick vänta tills idag. Det finns viktigare saker att göra än att sitta framför en dator en helg som denna. Då skall man spendera tid med nära och kära., samt lämna rollen som blivande forskare och istället fokusera på min roll som författare. Diskussionen om försvarspolitiken är förresten redan publicerad, som ni kan se.

Den här veckan händer det några trevliga saker:
Ons: samtal om civilkurage och diplomati med Sveriges f.d. utrikesminister Jan Eliasson och Brian Palmér, med docent Hans Abrahamsson som moderator.
Fre: Föreläsning om maktstrukturer och maktteorier

Dessutom skall jag ta del av World Economic Forum's slutgiltiga rapport "Global Agenda", jag skall se om någonting nytt dykt upp under World Social Forum-mötet samt se två dokumentärer på SVT-Play. Dokument utifrån, om Gazprom och sedan om Matkrisen. Repetition från vårens termin i utvecklingsekonomi och globala utvecklingsstudier. På fredag skall jag ta mig en tur till Nässjö. Den här veckan blir överlag lugn. Nästa blir mer hektisk.

Idag blir det även att läsa en del av min kurslitteratur inför morgondagens föreläsning om politiska förändringar.


Hoppas ni alla får en givande dag!

Diskussionen om det nedbantade svenska försvaret fyller media och fokus ligger på huruvida det är rätt eller fel att införa en yrkesarmé med större effektivitet och en större internationell insatsstyrka. Är det Sveriges territorium, dess gränser som behöver fokus eller är det den internationella arenan, vars konflikter blir allt närmre oss?

Diskussionen är utmärkt och är en viktig del i en ökad medvetenhet om att världen håller på att förändras. Säkerhetshot ser inte längre ut som dem gjorde under Kalla Kriget. Konfliktmönstren har förändrats. Ser man överlag på antalet konflikter efter Kalla Kriget finner vi en gemensam, tydlig nämnare för 95% av alla konflikter; de är alla av interstatlig karaktär. Om man bortser, om jag får generalisera, från Iraks invasion av Kuwait i början av 90-talet och Rysslands krig med Georgien i augusti ifjol, har krigen varit interstatliga. De har byggts på etnicitet, identitet och konflikter mellan olika klangrupper. Vi såg det i Balkan i mitten av 90-talet då Jugoslavien föll samman, vi har sett det i Rwanda, Somalia, Afghanistan, Ryssland/Tjetjenien och en rad afrikanska stater. Krig inom stater, inte mellan stater. Krig startad genom inre spänning, inte yttre.

Dagens nya krig
 I de diskussioner som förs och de inlägg i debatter som görs angående Sveriges nedrustning/effektivisering finns det en känsla av gammal klassisk krigspolitik. Om hot mot gränser och statens överlevnad. Om risk för ockupation och invasion. Om hot från starkare stater. Maktrealism heter det på IR-språk. Den typ av retorik som kom fram i samband med WW2:s slut och Kalla krigets uppkomst. Ryskt hot. Amerikanskt hot. Bipolaritet och allianser.

Att säga att Sverige idag står utan hot är orealistiskt och dåraktigt. Sverige är, precis som de flesta stater, på ett eller annat sätt utsatt för hot. Men dagens internationella hot är av annan typ än vad de typiska mellanstatliga hoten är. Dagens internationella hot utspelar sig hundratals mil från staten och utsätter inte Sveriges direkta territorium. Det försigkommer ingen invasion eller ockupation av Svensk mark eller dylikt. Istället utspelar sig hotet i organiserad brottslighet, i ökade illegala flyktingströmmar och konflikter mellan invandrargrupper. De etniska konflikterna utspelar sig på svenskt territorium och utsätter vår säkerhet. Vad som sker i Somalia, i Kongo, i Afghanistan, i Israel/Palestina är inte bara ett säkerhetshot för staten i sig, det är ett globalt säkerhetshot och riskerar vårt väl och ve. Vad som sker på den internationella arenan är vår sak, precis av samma karaktär som Finland var vår sak.

I diskussionen om den nya svenska försvarspolitiken fanns även ett förslag på att utvidga den internationella styrkan till 2000 man. Fortfarande en relativt blygsam summa soldater, men ändå en ökning. Denna utvidgning stoppades och minskades till 1000 man. Orsaken är att kostnaden blir för hög för försvarsmaktens budget. Och, om jag får tolka, även en rädsla för svenska förluster.

Det krävs ökat internationellt samarbete
Ekonomi är kortsiktigt, budget likaså. Det är politiskt förankrat och styrs oroväckande mycket av den typ av samhälle politikerna såväl uppfattar att de lever i och den värld de vill se. Jag anser att det är dags att vakna upp och se till fakta. De krig som idag bedrivs på flera håll i världen är av annan karaktär än vad krig var innan murens fall i början av 90-talet. Dessa krig kräver en helt annan bemötning; iform av samarbete, kunskap och satsningar. Insikt i att dagens nya krig, även om de är av interstatlig karaktär, är ett hot, en kostnad och ett tryck mot såväl vår del av världen, som den afrikanska och arabiska (där majoriteten av dagens nya interstatliga krig bedrivs). Vi ser kostnaderna i stora flyktingstormar, bistånd, svårigheter till utländska investeringar (FDI), organiserad brottslighet, miljöförstöringar och andra viktiga sektorer vi, på ett eller annat sätt, varje dag läser och kommer i kontakt med. Det sker lika mycket i Göteborg som i Darfur och Kabul. På internationell nivå ser vi ökad terrorism, oroligheter, fattigdom och relativa deprivationsgap. Oroligheter sprider sig, de internstatliga konflikterna blir globala genom en stor diaspora och globaliseringen. Vi kan därmed inte längre prata om inbördeskrig i gammal klassisk mening. Idag länkas konflikterna samman och en fallande dominobricka tar med sig andra. Dagens inbördeskrig är, drastiskt sett, lika internationella som mellanstatliga krig.

Vi kan inte längre leva efter Kalla Krigets konfliktmönster. Vi kan inte längre prata om ett neutralt Sverige eller värna om den svenska neutraliteten. Idag finns inga neutrala stater eller alliansbyggen i stil med vad vi såg under Kalla Kriget. Idag handlar det inte om att ställa sig utanför ett ideologiskt terrorbalanssystem, utan att ta sitt ansvar i en globaliserad värld. Sverige måste ta steget ut och vara en del av den internationella säkerhetsgemenskapen. Det betyder inte att vi skall göra en 'Storbritannien' och ställa upp med trupper i Irak, att vi skall bli en del av det ”krigsälskade” Väst. Detta är försvar på gamla klassiska krigsgrunder och det fungerar inte. Vi kan inte möta dagens problem med gårdagens metoder, som President Obama uttryckte det. Vi måste hitta nya. Och jag tror att de nya sätten finns i ett ökat internationellt samarbete, reformering av NATO, reformering av FN:s Säkerhetsråd och en ökad kunskapspridning bland världens regeringsmakter och försvarsmakter, samt diskussion.

Vad är mest kostsamt?
Den svenska Regeringen och Försvarsmakten bör ta sig en funderare på vilken form av kostnad som är mest påtaglig; den som är kortsiktig i form av ökat ekonomiskt anslag för internationella styrkor eller den som är långsiktig i form av ökade antal flyktingar, sociala svårigheter, organiserad brottslighet, minskad hållbar utveckling och ökad främlingsfientlighet. Det är Sveriges ansvar, precis som det är USA, Storbritanniens, Rysslands, Kinas, Australiens. Vi lever alla i en globaliserad värld där vi är sammanlänkade i andra strukturer än i allianser.

Annars riskerar vi att sätta ett pris på världen som framtida generationer får betala.

Jag valde att ta bort gårdagens långa inlägg av flera anledningar. Mestadels eftersom det inte är aktuellt längre. Dåtid är dåtid. Jag väljer att lägga det där. Istället har saker och ting löst sig till det bättre, och jag tänker fortsätta att gå på min linje att det alltid skall finnas individuella alternativ.

11 timmars dagar är intressanta. Först två timmars föreläsning och därefter fem timmas studier på KTB. En timmas lunch och 1 timmas förberedande för föreläsningen. Man känner sig effektiv. Att lämna hemmet vid kvart i åtta och återvända vid samma tid, 12 timmar senare, är dock en aning uttröttande.

Därmed beder jag alla godnatt.