Söndag
Vårvinterdag när den är som bäst. Kyligt, klart med en touch av vår. Just the way I like it.
Helgen är på väg att (återigen) gå mot sitt slut, men några timmar återstår. Söndagar är både härliga och vemodiga på samma gång. En ny spännande, om än arbetssam, vecka är på intåg. Måndagsångesten ser inte likadan ut på universitetet som det gör inom arbetsvärlden. Det är svårt att känna måndagsångest när man kan styra sin tid mer eller mindre själv. Även om jag valt att studera hårt och diciplinerat 9-17 varje dag är det med en annan känsla jag går in i en ny vecka. Det går inte att jämföra med känslan en "vanlig" arbetsdag ser ut och jag har en känsla att det lite är på det viset mitt liv kommer se ut i framtiden. Jag klagar inte.
Lördagen spenderats i Nässjö där jag besökte min sjuke farfar på sjukhuset. Det var en hemsk känsla av flasbacks jag fick när jag kom in i de långa sjukhuskorridorerna. Minnen från min mormors sjukdomstid, dagen hon dog sköljer över en som en tsunamivåg. Men det var trevligt att träffa honom och han är en riktig kämpe. På onsdag får han komma hem. Jag hoppas det bästa för honom. Det var även trevligt att träffa min farmor och som alltid lagar hon extraordinärt god mat.
Söndagen inleddes med en härlig sovmorgon. Långfrukost med GP och SvD (snart får jag DN igen), kaffe och grova smörgåsar. Några timmar senare tog jag årets första löptur. 2 km. Fantastiskt skönt. Jag har varit urdålig på att träna den här hösten. En del beroende på att jag tillhör den kategorin "lyckliga" människor som inte går upp i vikt utan håller mig väldigt smal, samt att jag inte har haft tid. Nu skall det bli andra bullar. En tur i veckan skall det bli. Jag är den typiska 5 km-löparen och dit har jag tänkt komma inom en inte allt för lång tid.
Hade tänkt att skriva lite kommentarer om någon utrikespolitisk händelse som triggat mig på något vis. Det har inte varit någon sådan (förutom Ohlys idiotiska, om än inte överraskande, förslag till en mer generös flyktingpolitik).
Hoppas ni haft en härlig helg!
Helgen är på väg att (återigen) gå mot sitt slut, men några timmar återstår. Söndagar är både härliga och vemodiga på samma gång. En ny spännande, om än arbetssam, vecka är på intåg. Måndagsångesten ser inte likadan ut på universitetet som det gör inom arbetsvärlden. Det är svårt att känna måndagsångest när man kan styra sin tid mer eller mindre själv. Även om jag valt att studera hårt och diciplinerat 9-17 varje dag är det med en annan känsla jag går in i en ny vecka. Det går inte att jämföra med känslan en "vanlig" arbetsdag ser ut och jag har en känsla att det lite är på det viset mitt liv kommer se ut i framtiden. Jag klagar inte.
Lördagen spenderats i Nässjö där jag besökte min sjuke farfar på sjukhuset. Det var en hemsk känsla av flasbacks jag fick när jag kom in i de långa sjukhuskorridorerna. Minnen från min mormors sjukdomstid, dagen hon dog sköljer över en som en tsunamivåg. Men det var trevligt att träffa honom och han är en riktig kämpe. På onsdag får han komma hem. Jag hoppas det bästa för honom. Det var även trevligt att träffa min farmor och som alltid lagar hon extraordinärt god mat.
Söndagen inleddes med en härlig sovmorgon. Långfrukost med GP och SvD (snart får jag DN igen), kaffe och grova smörgåsar. Några timmar senare tog jag årets första löptur. 2 km. Fantastiskt skönt. Jag har varit urdålig på att träna den här hösten. En del beroende på att jag tillhör den kategorin "lyckliga" människor som inte går upp i vikt utan håller mig väldigt smal, samt att jag inte har haft tid. Nu skall det bli andra bullar. En tur i veckan skall det bli. Jag är den typiska 5 km-löparen och dit har jag tänkt komma inom en inte allt för lång tid.
Hade tänkt att skriva lite kommentarer om någon utrikespolitisk händelse som triggat mig på något vis. Det har inte varit någon sådan (förutom Ohlys idiotiska, om än inte överraskande, förslag till en mer generös flyktingpolitik).
Hoppas ni haft en härlig helg!
Kommentarer
Trackback
