Bästa nyhetssändningar: CNN
Jag har börjat med någonting som förbättrat min engelska med hästlängder: CNN.com. Här får man utan tvekan nyheterna innan den når svensk media. Dessutom är det, av naturliga orsaker, mer fokuserat på USA och amerikansk politik, någonting som är ett lyft för mig.
Kan varmt rekommendera dem som, precis som jag, följer nyheterna aktivt att byta över eller åtminstone komplettera med CNN och BBC. Hög kvalité!
This is the first day of my life
Alldeles nyss fick jag en insikt. Det är sällan man får den typen av insikter som faktiskt får en att tänka extra och ändra kurs, men jag fick en sådan alldeles nyss. Har bestämt mig för att inte vara privat i den här bloggen, men just nu gör jag ett undantag.
I hela mitt liv har jag gått runt och tänkt på hur andra ser mig; försökt anpassa mig så jag i deras ögon blir precis så perfekt jag önskar. Jag har oroat mig för vad de tycker om mig som person, vad de tycker om mina yrkesval, vad de tycker om att jag inte är en traditionellt ung människa. Nu insåg jag att det är detsamma som att låta andra människor styra ditt liv. Människor brukar säga till mig att jag slänger bort min ungdom, men man kan fråga sig vem som slänger bort vilket liv? Jag har varje dag i snart 22 år lagt ner tid på att lägga upp mitt liv efter andra, men jag tror jag äntligen hittat min egen väg och jag tänker följa den.
En del säger att det är inte förrän man mister en del av sin trygghet som man vågar ta stora steg, och jag tror det är så. Det har givit mig det självförtroendet jag sålänge behövt. Jag lever inte ett liv som en klassisk ung människa lever, jag är inte heller intresserad av att leva det livet. Jag är fullt nöjd med mitt, till synes, medelåldersliv med rutiner och lugn och ro. Jag har aldrig jagat någon röd matta eller ser mig inte på häftiga resor. Jag gillar kultur, klassisk musik och tjocka böcker; jag gillar att diskutera politik, gå på museum och besöka små pittoreska städer i Provance och Italien. Jag föredrar lugna semestrar tillsammans med min pojkvän, än vad jag uppskattar charter. Jag föddes lillgammal och kommer alltid vara äldre än vad jag är; det är jag och det är bara att acceptera att så är fallet. Kanske är en av de äldsta 22 åringar som existerar, men det får så vara fallet.
Vi sätter upp de begränsningar vi vill sätta upp. Jag är klar med mina. Jag är klar med att klaga på det jag gör och inte se det som tillräckligt bra. Jag är klar med att grubbla och skapa ångest över händelser jag inte kan påverka. Och jag är klar med att låta andra människor skriva min dagordning. Jag tänker härmed se mig som den person jag vill vara. Det är jag, och enbart jag, som kan skapa mina möjligheter och det är ingen som tackar mig för att jag sopade dem under mattan. Vi har alla olika saker vi prioriterar och jag har mina; det är min familj, pojkvän, mina vänner, och min karriär.
Godnatt.
Dags för en Netbook
Efter jul kommer jag ansluta mig till den lilla miniklubben för datorer. Jag skall med andra ord köpa mig en Netbook. I våras använde jag min dator som anteckningsblock, men efter att ha fått klagomål för att tangentbordet lät för mycket (klick klick klick klick) och att datorn dödade min rygg (eller snarare; böcker och dator väger en del) valde jag att låta min laptop stanna hemma. Men nu är det dags att uppdatera min Compaq med någonting nytt.
En liten dator på 1 kg, exempelvis. Skall välja datorn med det mest dämpade tangentbordet och sedan börja använda den i skolsyfte. Ser framemot detta. För tillfället är inte behovet så stort, men till våren börjar jag plugga fördjupningskurser och då vill jag ha en ny dator.
Det ser vi framemot!
Det blir datorköp redan av november. Man tackar för att man sparar varje månad, då kan man köpa sådana här saker fort. Skall bli skönt att ha en dator istället för en stor anteckningsbok!
Ordlös
Jag borde ha jättemycket att skriva om, men efter allting idag har orden försvunnit. Puts väck. Jag är överväldigad, trots vi återigen fått ett tråkigt besked angående en nära anhörig till mig. Kanske är det för att det känns som man verkligen hittat rätt i livet? Att man, trots att det stormar som attan runt omkring en, ändå står stadigt med fötterna på jorden. Det är en underbar känsla och jag försöker finna rot i den. Motgångar kommer som kriser; när man minst anar det, men det är inte de stunderna man skall minnas. Det är de fullfjädrade, de stunder man lyckas och man skall suga på den karamellen - tillåta sig göra det.
Jag är en person som lärt mig stå för och uppfylla mina drömmar, och när jag går in för något gör jag det helhjärtat. Jag hade aldrig varit där jag är idag om jag inte gjort det. Då hade jag antagligen fastnat i en yrkesutbildning och aldrig vågat tro att även "oskrivna" jobb existerar. Men det gäller inte enbart utbildningar; det gäller allting. Det är inte så att jag inte tvivlat, dock. Gud skall veta att jag nog är den som tvivlat mest på mig själv och på min förmåga, men jag har haft människor omkring mig som fått mig att förstå motsatsen och våga trotsa normen.
Och det pratas så mycket om att stärka självförtroendet - speciellt unga kvinnors - och jag tror man enbart kan göra det på en väg; få folk att tro att drömmar är möjliga. Det handlar inte bara om att få människor att förstå att XL och XS och allt däremellan är lika fint. Det handlar lika mycket om att ta andra människors drömmar och idéer på allvar; oavsett om det gäller yrke, kärlek, vänner eller andra saker.
Jag är övertygad om att jag kommer komma in på forskarutbildningen och jag skall se till att jag blir anställd av mitt universitet. Jag är övertygad om att jag, inom fyra år, har köpt mig en bostadsrätt i centrala stan. Och sist, men inte minst, jag är övertygad om att jag kommer vara lycklig med mina val. Allt man gör är inte perfekt, men vågar man inte trotsa normen och gå emot andras pekpinnar kommer man ingen vart. Det är okay att göra misstag, men det är inte okay att inte våga. Det är då, och bara då, man är en förlorare.
Det är det jag vill säga med detta inlägg. Tro på det ni vill. Följ era hjärtan och stå för det ni gör. Andra människor tror och tycker mycket - själv har det mesta jag gjort ifrågasatts av människor utanför min familj och vänkrets - men de vet aldrig sanningen.
Tänk så mycket ett lyckat tentaresultat kan göra!
Hjälpsamma lärare!
Jag hade mailat min lärare i Religionsvetenskap angående mitt betyg på Moduluppgiften, som blev G och inte det VG jag då hoppats på (jag har blivit mer sansad i betydsförväntningarna eftersom ett VG är ett stort betyg på universitet). Hon tog sig besväret att gå igenom min uppgift och förklara orsaken till G:et. När hon lyfte fram vad som skilde ett G och ett VG för henne - det är alltid olika från lärare till lärare - blev det hela väldigt tydligt för mig. Bland annat poängterade hon att jag använder starka ord. En utmärkt påpekan och jag ställer mig helt bakom den. Det är ett problem jag insett jag har; jag använder gärna ord som "hänförelse" som har en stark betydelse. Detta måste jag tänka på som blivande forskare eftersom ord lätt kan missuppfattas.
Tack, Helena!
Att släppa sin gymnasieskola
Det är lustigt hur lång tid saker och ting kan ta. En del släpper man fort, annat tar längre tid. Någonting som tagit väldigt lång tid för mig är att släppa min gymnasieskola - Schillerska gymnasiet. Jag tog studenten i maj 2006, vilket är snart två och ett halvt år sedan. Jag har någonstans inte velat lämna den trygghet och de fantastiska minnen jag har därifrån, utan på något sätt hållt mig kvar vid de gula korridorerna, speciella andan och känslan. Jag vet inte om det har med osäkerhet eller helt enkelt en konservativ del av mig, men det har varit svårt.
Därför är det oerhört skönt att faktiskt kommit dithän att man äntligen släppt taget och gått vidare i livet.
Jag kommer alltid vara stolt över att jag varit elev på Schillerska Gymnasiet, men jag har kommit dithän i mitt liv att den inte längre är min grund. De människor som jag lärde känna där och som kom att betyda enormt för mig umgås jag fortfarande med och jag har för länge sedan rotat mig i den akademiska världen. Jag tror att en del platser och människor har begränsad tid i ens liv och det här året har jag gjort en ordentlig rensning i såväl min bekantskapskrets som i livet utanför. Nu återstår bara ett band till att klippa och det är till den plats som mer eller mindre bidragit till att ta fram den person jag idag är. Är oerhört tacksam för de år jag spenderat där och jag kan inte mer än ge skolan mina varma rekommendationer. Fantastisk miljö, fantastiska lärare. Bor du i Göteborg och är du på väg att söka till gymnasiet finns det inte en skola jag mer kan rekommendera.
Drömmen om LSE
Än vet jag inte om drömmen blir sann. Det kan både vara så att jag läser en 2 årig engelskspråkig masterutbildning i Global Studies eller så skriver jag en klassisk D-uppsats. Vi får se. Men mål är viktiga att ha och sträva efter. LSE är inte omöjligt, men det kräver att man kämpar och tror på sig själv!
