President Bush håller tal om övergång
Exempel på en skojfrisk Bush:
"Others arrived the same day that we did nearly eight years ago. You're the ones who can tell that my hair has gotten a little grayer."
"(...) some of you may be anxious about finding a new job, or a new place to live. I know how you feel"
Jag tror han ser framemot pensionen och friheten från presidentämbetet i samma hög grad som världen ser framemot hans avgång den 20 januari, 2009. Dessa 8 år har känts förvånadsvärt långa, dock obehagligt händelserika och det skall bli intressant att studera Bush 8 år vid makten; se policydokument i historiens ljus, ställa krigen i Afghanistan och Irak mot framtidens resultat. Vi har en otroligt spännande tid framför oss och jag ser framemot att få vara en del av den.
Bildkälla: Whitehouse.gov
The Obama Victory Speech
CHANGE HAS COME
It's the answer told by lines that stretched around schools and churches in numbers this nation has never seen; by people who waited three hours and four hours, many for the very first time in their lives, because they believed that this time must be different; that their voices could be that difference.
It's the answer spoken by young and old, rich and poor, Democrat and Republican, black, white, Hispanic, Asian, Native American, gay, straight, disabled and not disabled - Americans who sent a message to the world that we have never been just a collection of individuals or a collection of Red States and Blue States: we are, and always will be, the United States of America.
It's the answer that led those who have been told for so long by so many to be cynical, and fearful, and doubtful of what we can achieve to put their hands on the arc of history and bend it once more toward the hope of a better day.
It's been a long time coming, but tonight, because of what we did on this day, in this election, at this defining moment, change has come to America.
PARTNERS IN THE JOURNEY
A little bit earlier this evening I received an extraordinarily gracious call from Senator McCain. He fought long and hard in this campaign, and he's fought even longer and harder for the country he loves. He has endured sacrifices for America that most of us cannot begin to imagine. We are better off for the service rendered by this brave and selfless leader.
I congratulate him, I congratulate Governor Palin, for all they have achieved, and I look forward to working with them to renew this nation's promise in the months ahead.
I want to thank my partner in this journey, a man who campaigned from his heart and spoke for the men and women he grew up with on the streets of Scranton and rode with on that train home to Delaware, the vice-president-elect of the United States, Joe Biden.
And I would not be standing here tonight without the unyielding support of my best friend for the last 16 years, the rock of our family, the love of my life, the nation's next first lady, Michelle Obama. Sasha and Malia, I love you both more than you can imagine, and you have earned the new puppy that's coming with us to the White House.
And while she's no longer with us, I know my grandmother is watching, along with the family that made me who I am. I miss them tonight, and know that my debt to them is beyond measure. To my sister Maya, my sister Auma, all my other brothers and sisters - thank you so much for all the support you have given me. I am grateful to them.
To my campaign manager David Plouffe, the unsung hero of this campaign, who built the best political campaign in the history of the United States of America. My chief strategist David Axelrod, who has been a partner with me every step of the way, and to the best campaign team ever assembled in the history of politics - you made this happen, and I am forever grateful for what you've sacrificed to get it done.
VICTORY FOR THE PEOPLE
But above all, I will never forget who this victory truly belongs to - it belongs to you.
I was never the likeliest candidate for this office. We didn't start with much money or many endorsements. Our campaign was not hatched in the halls of Washington - it began in the backyards of Des Moines and the living rooms of Concord and the front porches of Charleston.
It was built by working men and women who dug into what little savings they had to give $5 and $10 and $20 to the cause. It grew strength from the young people who rejected the myth of their generation's apathy; who left their homes and their families for jobs that offered little pay and less sleep; it grew strength from the not-so-young people who braved the bitter cold and scorching heat to knock on the doors of perfect strangers; from the millions of Americans who volunteered, and organised, and proved that more than two centuries later, a government of the people, by the people and for the people has not perished from the Earth.
This is your victory.
THE TASK AHEAD
I know you didn't do this just to win an election and I know you didn't do it for me. You did it because you understand the enormity of the task that lies ahead. For even as we celebrate tonight, we know the challenges that tomorrow will bring are the greatest of our lifetime - two wars, a planet in peril, the worst financial crisis in a century.
Even as we stand here tonight, we know there are brave Americans waking up in the deserts of Iraq and the mountains of Afghanistan to risk their lives for us. There are mothers and fathers who will lie awake after their children fall asleep and wonder how they'll make the mortgage, or pay their doctor's bills, or save enough for their child's college education. There is new energy to harness and new jobs to be created; new schools to build and threats to meet and alliances to repair.
REMAKING THE NATION
The road ahead will be long. Our climb will be steep. We may not get there in one year or even in one term, but America - I have never been more hopeful than I am tonight that we will get there. I promise you - we as a people will get there.
There will be setbacks and false starts. There are many who won't agree with every decision or policy I make as president, and we know that government can't solve every problem. But I will always be honest with you about the challenges we face. I will listen to you, especially when we disagree.
And above all, I will ask you to join in the work of remaking this nation the only way it's been done in America for 221 years - block by block, brick by brick, calloused hand by calloused hand.
ONE NATION, ONE PEOPLE
What began 21 months ago in the depths of winter cannot end on this autumn night. This victory alone is not the change we seek - it is only the chance for us to make that change. And that cannot happen if we go back to the way things were. It cannot happen without you, without a new spirit of service, a new spirit of sacrifice. So let us summon a new spirit of patriotism; of service and responsibility where each of us resolves to pitch in and work harder and look after not only ourselves, but each other. Let us remember that if this financial crisis taught us anything, it's that we cannot have a thriving Wall Street while Main Street suffers - in this country, we rise or fall as one nation; as one people.
Let us resist the temptation to fall back on the same partisanship and pettiness and immaturity that has poisoned our politics for so long. Let us remember that it was a man from this state who first carried the banner of the Republican Party to the White House - a party founded on the values of self-reliance, individual liberty, and national unity.
Those are values that we all share, and while the Democratic Party has won a great victory tonight, we do so with a measure of humility and determination to heal the divides that have held back our progress. As Lincoln said to a nation far more divided than ours: "We are not enemies, but friends... though passion may have strained it must not break our bonds of affection."
And to those Americans whose support I have yet to earn - I may not have won your vote tonight, but I hear your voices, I need your help, and I will be your president too.
AMERICA IN THE WORLD
And to all those watching tonight from beyond our shores, from parliaments and palaces to those who are huddled around radios in the forgotten corners of the world - our stories are singular, but our destiny is shared, and a new dawn of American leadership is at hand.
To those who would tear the world down - we will defeat you. To those who seek peace and security - we support you.
And to all those who have wondered if America's beacon still burns as bright - tonight we proved once more that the true strength of our nation comes not from the might of our arms or the scale of our wealth, but from the enduring power of our ideals: democracy, liberty, opportunity and unyielding hope.
For that is the true genius of America - that America can change. Our union can be perfected. And what we have already achieved gives us hope for what we can and must achieve tomorrow.
A HISTORY OF STRUGGLE
This election had many firsts and many stories that will be told for generations. But one that's on my mind tonight is about a woman who cast her ballot in Atlanta. She's a lot like the millions of others who stood in line to make their voice heard in this election except for one thing - Ann Nixon Cooper is 106 years old. She was born just a generation past slavery; a time when there were no cars on the road or planes in the sky; when someone like her couldn't vote for two reasons - because she was a woman and because of the colour of her skin. And tonight, I think about all that she's seen throughout her century in America - the heartache and the hope; the struggle and the progress; the times we were told that we can't, and the people who pressed on with that American creed: Yes, we can.
At a time when women's voices were silenced and their hopes dismissed, she lived to see them stand up and speak out and reach for the ballot. Yes, we can.
When there was despair in the dust bowl and depression across the land, she saw a nation conquer fear itself with a New Deal, new jobs and a new sense of common purpose. Yes, we can.
When the bombs fell on our harbour and tyranny threatened the world, she was there to witness a generation rise to greatness and a democracy was saved. Yes, we can.
She was there for the buses in Montgomery, the hoses in Birmingham, a bridge in Selma, and a preacher from Atlanta who told a people that "we shall overcome". Yes, we can.
A man touched down on the Moon, a wall came down in Berlin, a world was connected by our own science and imagination. And this year, in this election, she touched her finger to a screen, and cast her vote, because after 106 years in America, through the best of times and the darkest of hours, she knows how America can change. Yes, we can.
THIS IS OUR MOMENT
America, we have come so far. We have seen so much. But there is so much more to do. So tonight, let us ask ourselves - if our children should live to see the next century; if my daughters should be so lucky to live as long as Ann Nixon Cooper, what change will they see? What progress will we have made?
This is our chance to answer that call. This is our moment.
This is our time - to put our people back to work and open doors of opportunity for our kids; to restore prosperity and promote the cause of peace; to reclaim the American dream and reaffirm that fundamental truth - that out of many, we are one; that while we breathe, we hope, and where we are met with cynicism and doubt, and those who tell us that we can't, we will respond with that timeless creed that sums up the spirit of a people: yes, we can.
Thank you, God bless you, and may God bless the United States of America.
Källa: BBC
Minut för minut
Snart kommer de första resultaten från Kentucky och Indiana. Kentucky kommer med största sannolikhet bli republikansk, men från är var Indiana hamnar. McCain har ett litet övertag i Indiana. Kommer han hålla det?
Siffror inom parantes är elektorröster.
== 01:00 =================
Nu lutar det åt Obama i den viktiga staten Indiana (11). Men det är inte helt klart ännu.
Nu kommer Virginia, Georgia och Vermont stänga. Jag hoppar mellan SVT, TV4, BBC och självklart CNN.
== 01:13 =================
Vermont (3) blev Obamas delstat. Kentucky (8) till McCain.
Om en kvart stänger Ohios (20) vallokaler. VIKTIG delstat.
== 01:27 =================
Nu har jämna Indiana vänt riktning mot McCain.
Det pratas fortfarande mest om "Toss-up-states". De riktigt stora staterna som är "säkra" är inte räknade ännu.
== 01:59 =================
South Carolina gick till McCain. Väldigt väntat.
Nu stänger en rad olika stora delstater, sammanlagt 200 elektorröster. Otroligt viktiga Pennsylvania är bland dem. McCain måste vinna Pennsylvania för att han skall ha en chans, men mycket tyder på Obama. Vi får se. Otäckt spännande, även om jag är trött.
== 02:02 =================
Nu händer det enorma saker här. Obama har 77 elektorröster, nu när Illinois, New York, Connecticut, New Jersey, Massachusetts och Main är räknade. McCain har 34 elektorröster.
Den intressanta frågan: vad händer med Indiana och Florida? Obama har lett ett bra tag nu i den delstaten, som alltid är en arena för kamp mellan republikaner och demokrater. Skall bli spännande. Men nu leder Obama och jag mår lite bättre. But it's very very early!
Jag tittar mest på CNN
== 02:11 =================
McCain underpresterar i de stater Bush tog starkt. Det tyder på en helomvändning!
== 02:31 =================
Obama har fått Maryland (10) och New Hampshire (4). Han har officiellt nu 81 elektorröster mot McCains 34. Dessutom tyder allting på att Obama får otroligt viktiga Pennsylvania (21). Inofficiellt har Obama 108 och McCain 49 elektorröster. McCain kommer få Arkansas, Alabama, Tennessee och Oklahoma, men de har betydligt färre elektorröster.
Även i valen till senaten (halva väljs nu) och till representanthuset går demokraterna fram starkt.
== 02:39 =================
Ohio är också en väldigt intressant delstat att hålla koll på. För tillfället leder Obama enormt, men mycket kan hända. Som de säger; it's very very early.
Nu är det klart att Pennsylvania går till Obama. En enormt stor förlust för McCain.
== 02:49 =================
Florida lutar åt Obama för tillfället. Det är en delstat som de senaste valen tillfallit republikanerna, även om det för det mesta är hård strid. Vi minns alla valet år 2000.
== 02:56 =================
Virginia lutar åt McCain, liksom Indiana. Men det är mycket jämt.
Jag har helt lämnat SVT och TV4 för CNN och BBC. Här får man resultat direkt. Men jag pendlar i reklampauserna.
15 stater stänger vallokalerna nu.
== 03:02 =================
På grund av "säkra elektorröster" har Obama nu 174 elektorröster mot McCains 49. New York (31), Michigan (17), Minnisota (10) och Wisconsin (10) är tre sådana delstater.
== 03:05 =================
Fortsätter det såhär kommer vi ha en demokratisk president och en demokratisk majoritet i kongressen. Fantastiskt val för demokraterna.
== 03:28 =================
Det mesta tyder nu på att Obama får den otroligt viktiga delstaten Ohio (20). Enligt BBC har nu Obama 195 elektorröster mot McCains 76. Ingen republikansk presidentkandidat har vunnit ett val utan Ohio.
Jag börjar känna underbart hopp nu för en seger för Barack Obama.
== 03:35 =================
Nu är det klart. Ohio (20) går till Obama. Ingen republikan har blivit vald utan Ohio. Är det slut för McCain nu?
== 03:44 =================
CNN dömer ut McCain nu. Det är nästintill helt omöjligt för honom att vinna.
== 03:47 =================
Nu är Obama uppe i 200 elektorröster. New Mexico (5) gick till honom. McCain har 124; Texas (34), Kansas (6), Wyoming (3), North Darkota (3), Louisiana (3) har tillkommit.
BBC diskuterar att orsaken till McCains stora förlust är att han struntat i fokus på ekonomin och hans val av Sarah Palin, samt kopplingen till Bush.
== 03:58 =================
50-50 i Virginia. Spännande!
== 04:01 =================
Iowa till Obama (7) och Kansas (6) officiellt till McCain.
Obama har nu 207 elektorröster. Och då återstår den helt säkra staten Kalifornien (55). Han har mer eller mindre redan 270 elektorröster. Går vi mot en jordskredsseger?
== 04:21 =================
Nu lutar det åt Obama även i Virginia. Jisses!
Om inte allt för lång tid kommer resultatet bli klart. Vi kommer få ett resultat idag och mycket tyder på en stor seger.
== 04:30 =================
Obama får med största sannolikhet Florida och kommer därmed vinna presidentvalet. Naturligtvis kan man ingenting säga till 100 %, men det är vad man nästan helt säkert kan säga.
== 04:59 =================
Virginia (15) går nu officiellt till Obama. Den har inte varit demokratisk sedan 1964 (!), det är en enorm vinst. Jämn kamp, men resultatet är fascinerande.
Och nu kom resultatet.
BARACK OBAMA BLIR PRESIDENT!
Det finns inga andra ord än gåshud och ren lycka. Detta är helt otroligt. Fantastiskt. Och det är ändå inte klart ännu. Vi vet inte hur mycket han kommer vinna med, men vinst blir det.
There's no words for this...
== 05:08 =================
297 elektorröster har Obama för tillfället. Florida återstår.
Det här är helt fantastiskt. Det finns inga ord för hur glad jag är över detta och att se det live - att se USA få sin första afro-amerikanska president - är obeskrivligt.
== 05:19 =================
Obama vinner Florida och har nu 306 elektorröster mot McCains 145 elektorröster.
McCain erkänner sig besegrad. Känslosamt och sammanbitet gratulerar han Barack Obama för en lika sammanbiten republikansk publik.
"The failure is mine, not yours" - John McCain
== 05:24 =================
Nu är det 333 elektorröster mot 155 elektorröster. Jordskredsseger.
Nu väntar vi alla på Barack Obamas segertal
== 05:31 =================
Barack Obama fick också Indiana, Montana och Nervada.
Det blir demokratisk majoritet i kongressen och en demokratisk president. Gåshud. Det absolut bästa möjliga utgångsläge.
Nu är allt uppe i 338 elektorröster.
== 05:46 =================
Detta är en helomvändning i USA; minoriteterna har plötsligt blivit majoriteterna. Det är minoriteterna; latinos, afro-amerikaner, unga och förstagångsväljare som avgjort dethär valet. Det tyder på att vi ser någonting helt nytt i USA. En president som dessutom har stöd i stater som inte är i grunden demokratiska; Virginia exempelvis. Florida. Ohio. Alla är de stater som har haft starkt republikanskt stöd, även om det är typiska "Swing-states". Virginia har inte röstat blått sedan 1964. Helt sanslöst. Han har enorma mandat. Det skall bli fantastiskt att se vad han kan göra.
== 05:58 =================
NU KOMMER HAN
"Change has come to America - this is your victory" - Barack Obama
== 06:25 =================
Helt obeskrivligt att höra honom tala. Att inse att han faktiskt fixade det. Det är helt fantastiskt.
Jag är helt slut. Klockan är halv sju. Har spenderat hela natten med CNN, så jag tänker på amerikanska nu. Skall gå och lägga mig nu och sova några timmar. Sedan skall jag läsa Barack Obamas biografi.
Incredible
Change has come to Washington
Det blev Barack Obama.
Vinsten var väntad, men jag kan inte beskriva känslan när det stod klart efter vinsten i Virginia; en delstat som inte röstat demokratiskt sedan 1964, att det blev en demokratisk storseger. Hela valnatten har varit otrolig och hans vinnartal var otroligt rörande. Även McCains, när han vid femtiden (svensk tid) bekände sig besegrad. Idag skrevs historia.
Jag skippade de svenska valvakorna och valde CNN:s valvaka och då och då BBC. Snabbare resulat och bättre information. Men jag ger både TV4 och SVT (de svenska valvakorna jag följde) med beröm godkänt.
Nu skall jag gå och lägga mig. Klockan är halv sju och ögonlocken är tunga. Jag återkommer imorgon.
Nervositet
Den 4 november, 2008. Dagen som jag har haft sikte på mycket länge. Om man bortser från det faktum att jag inte såg mig i djup sorg, känns det extremt spännande. Och nervöst. Det här valet påverkar mig väldigt mycket; det kommer påverka mina studier, mitt sätt att se amerikansk politik, min forskning och det kommer påverka världsarenan. Inte direkt, men med tiden. Och jag tror på Barack Obama. Jag var skeptisk till honom från början, men han har vuxit otroligt i mina ögon. Han andas förändring och jag tror på det han säger. Det handlar om enande, en holism.
Har spenderat måndagsnatten med att titta på på såväl "Vägen till Vita Huset" och "Från Bill till Barack".Det känns vemodigt att kampanjandet är över. Alla roliga klipp på SNL (speciellt på Sarah Palin...), alla spännande debatter, allting om finanskrisen. Jisses, vilken höst det varit. Nu kommer "the big finale" och frågan är; hur går det? Det är jämt om "Toss up states", enligt RealClearPolitics. Florida är en av de stater där Obama har minst ledning - och det är en stat med 27 elektorröster. Annars har Obama nästan samtliga riktigt stora stater, bortsett från Texas.
I natt kommer jag hoppas på Obama med hela mitt hjärta.
Change - yes, we can!
Att jag är en stor förespråkare av Barack Obama tror jag inte är någon nyhet för någon som följt den här bloggen. Jag har försökt att väga upp med inlägg om John McCain, men det brukar ändå bli tydligt var jag står. Jag är en klockren demokrat och även om jag blev besviken att Hillary Clinton kom längre än vad hon gjorde, stödjer jag Barack Obama helhjärtat. Han är av det virke som Washington DC behöver och där han saknar erfarenhet har han en fantastisk stab. Joe Biden skulle kunna ta över presidentstolen imorgon. Obama är en man som kan inspirera såväl över etniska gränser som politikgränser. Det skall bli en oerhört spännande valnatt den 4/5 november.
Två mandatperioder av George W. Bush är över. Nåja, den 20 januari är allting över officiellt, men inofficiellt slutar den mindre lyckade sagan om Presidentsonen här. Med ett sargat land, två stora krig, ekonomi i kras och ett historiskt dåligt amerikanskt anseende utrikespolitiskt. Komiskt nog är han den ende amerikanske president som jag verkligen följt. Jag minns naturligtvis stunder med Bill Clinton (som jag förövrigt också lyssnat på, när han besökte Göteborg i oktober förra året), men hans politik har jag tagit åt mig först efteråt. Bush har till mångt och mycket i påverkat min syn på amerikansk politik och det skall bli intressant att se, i framtiden, hur bedrövlig hans agerande som president faktiskt varit. Jag är emot Bush, hans administration och doktrin på nästan varenda punkt; jag anser att kriget mot Irak är illegitimt och att unilaterism inte löser några som helst problem, men jag tror inte man kan fördöma händelser som inte är avslutade. Skall med glädje titta tillbaka på Bush-tiden om 5-10 år och se skeenden i ett annat ljus.
Påtal om USA planerar jag en resa till Washington DC om inte allt för lång tid.
Nu skall jag återgå till min familj.
/Len
Skona oss från Sarah Palin
vet hon överhuvudtaget vad hon pratar om?!
Nej, Sarah Palin, om Putin skulle få för sig att anfalla USA (vilket han inte lär få) skulle han INTE anfalla genom att ta sig över hela sitt land för att anfalla USA:s minst betydelsefulla delstat. Bush-doktrinen innebär en maktrealistisk, unilateral översyn i utrikespolitiken taget efter 9/11 och beskriver kriget mot terrorismen. Och jag hoppas verkligen du vet vilka tidningar du läser
Colin Powell ger Obama sitt stöd!
Skåda min förvåning när jag läste i SvD och DN om att Bush gamle utrikesminister republikanen Colin Powell helhjärtat ger sitt stöd till demokraten Barack Obama. Nog för att de har samma hudfärg (Powell själv funderade ett tag på att ge sig i presidentkampen, men avstod), men de står för fundamentalt olika saker. Powell berättar för Meet the Press i en mycket engagerad interbju att han är imponerad över Obamas förmåga att vinna anhängade över generations och etniska gränser, hans förmåga att fokusera och leverera svar angående finanskrisen, hans intellektuella nyfikenhet och hans val av stab. Han säger att McCain tappat fokus i de viktiga ekonomiska frågorna, hans val av Sarah Palin var oförståenligt (vem medhåller INTE med honom?) och hans kampanj har blivit allt mer smutsig.
"De fokuserar på helt irrelevanta saker" berättar Powell "och deras fokus på huruvida Obama är muslim eller inte är löjlig. Det skall inte spela någon roll om man är muslim eller kristen. Det är inte det USA handlar om"
Imponerande och modigt gjort, anser jag. Visar Powells bredd och att det inte enbart handlar om vilket parti som träder in i Vita Huset, utan vilken president som skall tjäna landet.
Vill ni titta på intervjun hittar ni den här
Bildkälla
Här svarar John McCain på nyheten:
Nej, du är inte Bush, John McCain
Vi vet alla att han står för skattesänkningar för HELA det amerikanska folket (inte de 95% Obama står för). Vi vet att han står för en decentralisering av staten; att den enbart skall syssla med de fundamentala uppgifterna såsom rättsväsende och säkerhet. Vi vet också att han tänker lösa problemet runt hälsovården genom en skattesänkning på 5000$. Vi vet att han tänker "vinna" kriget i Irak och mot terrorismen.
Men vad mer?
Barack Obama försöker sammankoppla John McCain med den impopuläre President Bush på samtliga punkter. Detta stämmer på en del, men man skall ge McCain rättvisa och säga att det är långt ifrån alla. McCain har, om jag får tolka honom rätt, en tydlig nyliberal politik där Bush till mångt och mycket är neokonservativ. Dessa kan tyckas lika, men det finns fundamentala skillnader; inte minst i synen på kyrka och stat. De neokonservativa tar avstånd från sekularisering medan de nyliberala har den som en naturlig del av moderniseringen. Här är en stor skillnad mellan Bush och McCain, någonting McCain fått kritik för. Det republikanska partiet är känt för att få skjuts av den religiösa högerflanken och Bush är inget undantag. En av orsakerna till valet av den religiösa Sarah Palin är just för att locka tillbaka den religiösa högern och samtidigt säkra de röster som McCain inte kunnat nå. Rent ekonomiskt har de till en synes liknande politik
Någonting jag tycker är väldigt intressant - och som kom fram under den tredje debatten - är hur McCain subtilt försöker slå sig fri det Republikanska partiet och den administration som det företrätt. Han säger det aldrig öppet, men var gång han möts av sammankopplingen med den sittande presidenten blir det "No, I'm different" och "No, we don't want the same thing and we don't have the same values". Förståenligt, men intressant. Nu skall man samtidigt ge McCain den credit att han faktiskt redan innan stod stundtals mellan demokraterna och republikanerna i en del frågor. Den sociala sektorn är ett sådant exempel där han faktiskt fått kritik från sitt eget parti.
Men vad mer? Någonting som jag tycker är komiskt slående McCain är hans oförmåga att fokusera och lägga fram vad han egentligen står för. Man hör detsamma ständigt och jämt samma saker. Först en rad argument om skattesänkningar och minskad statlig beblandelse, men direkt efter det blir det kritik mot Obama. Nu pratar jag först och främst i debatter. I tredje debatten fick jag mer fram vad Obama stod för än vad McCain vill föra fram. Det var lite FAQ över det, men med kritiska frågor.
Men än har valet inte varit och vi har varit med om "october-suprises" tidigare. Vi har också varit med om en väldigt oväntat utgång i valet - som i den mikroskopiskt lilla vinstmarginal Bush hade i valet 2000. Men skall man vara ärlig och realistiskt krävs det en utrikespolitisk tragedi för att McCain skall ta hem segern den 4 november. Alternativt att rasismen i USA tar över.
Bilden är hämtad härifrån
Tredje och sista debatten
Ja, vad kan man säga om den? Tuffare än de tidigare, hårdare tryck på kandidaterna och mer debatt dem emellan. Finanskrisen, hälso- och sjukvården, utbildningssystemet, samt ämnen som handlade om kandidaternas kampanjer mot varandra och deras "running budies" (eller vicepresident) eventuella framtid som president, togs upp. Jag vill poängtera att detta är en min personliga uppfattning av debatten, den är inte objektiv.
Debatten inleddes jämn och faktiskt, enligt mig, en aning till McCains fördel. Varför? Obama verkade en aning nervös och McCain var kolugnt. Detta ändrades relativt fort när Obama blev mer varm i kläderna och McCain börjat upprepa sig. Den sedvanliga kritiken; Obama som försöker förknippa McCain med Bush (där McCain svarade med: Jag är inte president Bush) och McCain påpekar Obamas planer att öka statens utgifter. Deras diskussion angående varandras personangrepp i kampanjen var mycket intressant och man kan fråga sig vem som är elakast. Jag har inte sett den senaste satiren mot McCain och Palin, men jag har hört oroväckande mycket om Obama i umgänge av "terrorister". Förövrigt skulle jag gärna vilja få fram ett svar på vad en amerikan anser vara en terrorist.
Nåväl. En annan del av debatten jag fann vara väldigt intressant var den om hur vicepresidentkandidaterna skulle bli som president. McCain lyfte fram Bidens erfarenhet, hans bakgrund och hans kamp för "the little guy". McCain tryckte på Palins folklighet, att hon är en förebild för kvinnor (???) och att hon är för reformer. Därefter fick Obama respektive McCain kommentera varandras vicepresidentkandidater och här är det mest intressanta i diskussionen. Obama lyfter fram Palin på ett värdigt och mjukt sätt, och han undviker att öppet kritisera henne. Det är också en del av hans policy att inte gå i direkta personattacker, någonting han sade redan i talet på den demokratiska konventen i augusti. McCain presenterar också Biden värdigt och respektfullt, men han går därifrån direkt till attack och drar upp exempel på situationer där Biden begått misstag (ur McCains uppfattning, misstag). Jag kan inte låta bli att fundera på hur mycket Obamas mjukhet mot Palin har att göra att hon är kvinna och oerfaren. Biden är man och en erfaren politiker. Vad hade skett om Obama mer kritiserat Palin? Vad är hans policy och vad är ren försiktighet för att inte förlora eventuella röster?
Det var en intressant debatt och DN har en bra sammanfattning. Angående en vinnare är det i mina ögon Barack Obama. Inte av skälet att han bidrog med några direkt nyheter (det gjorde inte McCain heller), utan av hans lugn och fokus. McCain gjorde ingen dålig debatt - även om det var lite väl mycket fokus på Obama och han s politik, än McCains egen - men efter en tredje del av debatten slutade han komma med relevanta inlägg. Jag fick en stark känsla att han ville åstadkomma frågetecken runt Obamas politik, men i själva verket tycker jag att Obamas politik blev klarare medan McCains egen hamnade i skymundan. Jag tvivlar på att det är någonting som kommer tjäna McCain i det långa loppet och inte vad han behövde för tillfället.
Men allt återstår att se den spännande 4 november.
Vill ni själva se debatten, hittar ni den här.
Vad jag förstått så kan man inte via Firefox se var jag hämtar alla bilder i den här bloggen. Jag har bildkällan som beskrivning av bilden (man håller pilen på bilden och får se texten). Tänker härdanefter ha en liten vägledning var jag tar en bild, såvida jag själv inte har copyright.
Dags igen!
Sista debatten mellan Obama och McCain. Skall bli mycket intressant att lyssna på den imorgon. McCain måste vinna denna för att verkligen kunna ge Obama en match, även om vi alla vet att inga resultat är säkra förrän på själva valnatten. Glömmer aldrigt min förvåning när Bush blev omvald och jag önskar detta val inte kommer ha samma...otrivsamma utgång.
Sarah Palin...
Och det är hemskt synd. När jag fick reda på att John McCain valt en kvinna som vicepresident tog feministen i mig ett skutt av glädje. Det är ett stort steg för republikanerna; ett steg vi hittills sett enbart från demokraterna. Men när jag sedan läste vad Palin står för, vad hon kämpar för och vilken bakgrund hon har blev jag ett stort frågetecken. Vilken tanke avgjorde valet av Palin? Jag är övertygad om att McCain kunnat hitta både erfarna och kunniga kvinnor i det republikanska partiet som hade kunnat rädda kampanjen. Man kan tycka vad man vill om kvinnor som Condoleezza Rice och hennes nästintill osunda band till Bush-släkten, men kunnig och kompentent är hon på många plan. Är det för att säkra den religiösa högerns stöd? Är det för att vinna de konservativa och religiösa familjerna? Oavsett anledning kan man säga att det misslyckats och jag hoppas - om nu McCain mot alla odds vinner valet, vilket få av oss tror han gör - hon har gömda talanger och en enorm förmåga att lära sig fort. Hon är trots allt då vicepresident för den äldste presidenten i amerikansk historia.
Sarah Palin pratar om utrikespolitik
Resultat från andra presidentkandidatsdebatten
Vi har kunnat läsa i tidningarna idag om det jämna resultatet mellan Sen. Obama och Sen. McCain i nattens debatt i Nashville. Och jag medhåller på många punkter att debatten inte hade någon direkt vinnare, men det är av orsaken att debatten heller inte hade några riktiga glödheta diskussionspunkter. Väntat behandlades finanskrisen på många punkter; Obama lyfte fram vikten av regleringar och ett krispaket åt medelklassen. McCain poängterade att han vill hålla skatterna låga till hela det amerikanska folket och företag för att skapa arbete.
En annan fråga som var av vikt var sjukvården där Obama, som stundtals framställdes som en socialist av McCain, vill ha allmän sjukvård för dem som inte har råd att teckna en egen. Det betyder inte, poängterade han, att amerikanen inte har ett eget val, det betyder bara att alla skall få möjlighet till sjukvård - inte minst barn. McCain, å andra sidan och inte oväntat, gick rakt emot detta och menade att det är ett stort hinder för den fria (rationella?) individen; bättre att ge 5000 $ i skattelättnader så var och en själv kan välja sin sjukvård. Är sjukvård en rättighet eller en skyldighet för staten? Medan Mccain ansåg det var en rättighet, såg Obama det som en skyldighet att garantera vård för varje amerikanskt barn, oavsett årslön.
Mer centrerad eller decentraliserad stat? Det var en av de starka frågorna och där skilde de sig åt storartat. John "avregleringar" McCain står för den decentraliserade staten, medan Barack "mer centraliserad" Obama går åt motsatt håll. McCain trycker på skattelättnader för alla (inklusive de riktiga höginkomstagarna) samt att dra ner på utgifterna, Obama på tydligare regleringar och sänkta skatter för 95 % av invånarna; de som tjänar under 250 000 $/år. Det lustiga i det hela är att Obama framstår nästintill vänsterinriktad, när han i själva verket är betydligt mer åt höger än vad vi i europeisk mening kallar vänster. Socialliberal är nog en bättre betoning.
Utrikesfrågor berördes naturligtvis. Pakistan, Irak, Afghanistan, Israel vs Iran, samt Ryssland nämndes. Intressant i sammanhanget är fokus på Usama bin Ladin och övertygelsen om att al-Qaida kommer knäckas den dagen bin Ladin försvinner till nästkommande värld. Orimligt, då al-Qaida har (i runda slängar) ett flertal tiotusentals medlemmar och en ordentligt grund att stå på. Bin Ladin är mer en symbol i sig än en genväg till att knäcka nätverket. Tonen mot Pakistan var också ett diskussionsämne, där Obama menar att man måste bygga upp ett mer demokratiskt Pakistan och få med sig folket, men att sanktioner och press är legitimt om landet inte väljer att samarbeta mot talibanregimen och al-Qaida. McCain går i liknande banor, men hakar upp sig på Obamas eventuella sanktioner och menar att man måste "samarbeta". Övertron på Israel fanns hos båda kandidaterna och ingen ville direkt uttala sig om Ryssland. Båda trodde dock energifrågan skulle komma i betydelse i Ryssland och att det Ryssland måste förstå att deras beteende inte är acceptabelt.
Slutligen handlar det om miljöfrågor. Överraskande mycket, faktiskt. Obama vill inom 10 år göra USA självförsörjande och därmed inte beroende av varken Mellanöstern eller Ryssland; USA måste bygga upp ett miljövänligt alternativ som även räddar framtida generationer. McCain medhåller, men är inte emot etanol eller kärnkraft, något som Obama ställt sig frågande till.
Skulle man räkna antalet upprepade ord under debattens gång skulle Obamas favoritord vara "the middle class" och Mccains "Records". Säger en del var de står. Obama var självsäker och pratade många gånger i mer direkta direktiv till personen som ställde frågan, McCain pratade gärna till hela publiken genom sina upprepade "my friends". Obama kopplade McCain till Bush, McCain kallade Obama för okunnig.
En direkt vinnare finns det inte, men jag tvivlar på att McCain kan känna sig säkrare efter denna debatt. Mycket av det han sade har definitivt relevans för tillfället - men ur en negativ synvinkel då den ekonomiska politiken (av förklarliga skäl) påminner allt för mycket från Bush. Dessutom har McCain lasten att han inte riktigt kan kritisera Bush då båda tillhör samma parti och han är beroende av Bush' stöd.
Nästa debatt (den sista) kommer den 15 oktober, det skall bli väldigt spännande!
Nu skall jag sova. Någonting säger mig att jag lär vara trött imorgon...
Slutet på ytterligare en dag
Vi får se om jag orkar lägga upp något resonemang om nattens presidentdebatt eller om jag lämnar det åt morgondagen. Vi får se, helt enkelt. Men en intressant debatt är det och för er som skulle vilja höra den kommer jag publicera C-SPANs youtube-länk här.
Ha en fortsatt trevlig kväll. Idag är det jag som verkligen kommer isäng i tid!
The second Presidential Debate with Sen. Obama and Sen. McCain
Andra presidentdebatten och huvudvärk
Det är sällan man kan ha det så spännande på åskådarplats jag har just nu. En omfattande, om än tragisk, finanskris och ett stundande amerikanskt presidentval. Antalet läsmöjligheter är i plural, kan jag säga. Nu står den andra presidentkandidatsdebatten för dörren och den skall bli otroligt spännande. John McCain ligger efter i, vad jag vet, nästintill alla opinionsundersökningar och går man ner på delstatsnivå är skillnaderna ännu större. Han har med andra ord inte råd att förlora denna debatt. Skall bli mycket intressant att se vilka huvudteman som kommer råda denna gång. Finanskrisen, med största sannolikhet, men det skall bli spännande om de tvingas komma med fler konkreta mål samt om det blir en tydligare debatt dem emellan. Föregående debatt kändes mer som mellan moderatorn och respektive kadidat, än mellan kandidat-kandidat.
Annars har jag huvudvärk och bör plocka undan. Jag har böcker överallt. Dags att skaffa sig ordning och reda.
Godkväll på er alla!
Blir det bättre sen?
Senator Barack Obama leder med flera procentenheter över sin konkurrent senator John McCain och en majoritet i USA pratar om vikten av förändring, vikten av att Obama blir president för att denna förändring skall ske. Att det ligger i ett bomnedslag i Vita Huset, en tydlig diskursändring i såväl den ekonomiska som den sociala politiken och att det behövs en annan retorik. "Yes we can" har blivit Obamas slagord och visst har han en intressant syn på förändring. Han vill införa allmän sjukvård, gynna medelklassen och ta upp de diplomatiska förbindelserna med resten av världen. Han trycker på vikten av regleringar i ekonomin och att nyliberalismen inte fungerar.
Men samtidigt är han presidentkandidat i ett land i djup kris. En ekonomi som krackelerar, enormt lågt förtroende utomlands och stora nationella problem såsom illegal invandring och arbetslöshet. En sak är det att prata om förändringar och möjligheter på ett podium, annan sak är det att genomföra dem i verkligheten. Barack Obama är en av de presidentkandidater med absolut mest press på sig. Han har fått ett stort gehör från det amerikanska folket och mycket tyder på att han faktiskt vinner presidentvalet (om inget alarmerande sker). Men vad sker sedan? Med en ekonomi i botten och två stora krig är sannolikheten inte stor att pengarna räcker till alla de sociala reformer Obama pratat om. Skattelättnader och ökad social omsorg för den nedtryckta arbets- och medelklassen kostar stora pengar och frågan om pengarna räcker?
Jag skall med glädje slå mig ner i min soffa och läsa Obamas "Blueprint for change", men jag är inte övertygad om att vi kommer få se den förändring Obama, och många amerikanare med honom, gärna vill se. Inte enbart av skälet att politiker tenderar att lovar en sak och gör en annan, utan helt enkelt vilka möjligheter som finns.
Resultat efter vicepresidentdebatten
Jag fastnade helt i SVT-play och såg en sammanfattad del av vicepresidentdebatten som gick av stapeln igår natt. 20 minuter med svensk text, helt perfekt. Och debatten var givande. Inget anmärkningsvärt kom fram, men Sarah Palin var en aning mer stabil än vad jag faktiskt väntat mig. Dock fastnade hon i den klassiska roll hon fastnat i "the hockey-mum"-fällan och försöker sätta denna folklighet över hennes egen oerfarenhet. För visst ser hon lite hysterisk ut då och då, och viss stammar hon till. Men överlag är hon faktiskt över förväntan, även om hon inte alls kunde svara på hur hon skulle göra som president. Där började hon istället prata om hur hon OCH John McCain skulle bära sig åt. Intressant om han nu skulle trilla av pinnen, vilket inte är helt osannolikt med tanke på hans ålder.
Joe Biden då? Stabil som väntat. Han vet vad han tycker och tänker, någonting som dock kan tolkas som en obenägenhet till förändring. Hans erfarenhet kan kopplas till ett flertal olika administrationer och hans sätt att resonera kan låta som gamla argument från Washington. Dock var han säker på sin sak, han var tydlig i förklaring vad Obama vill med sin ekonomiska politik, han ställde sig inte bara bakom Obamas förslag utan han visade även att han förstod vad de innebär i praktiken. Biden har även en mer konkret plan vad han skulle göra om Obama skulle gå bort, någonting som skapar säkerhet.
Vi ser här två stycken vicepresidentkandidater med olika svagheter; Palin som använder sin "folklighet" som ett sätt att ta bort det faktum att hon är väldigt oerfaren. Biden som använder sin erfarenhet och "laid-back"-tendenser, någonting som kan uppfattas som "svårt att nå" och "retorik". Men ställer man dessa med sina respektive presidentkanditater, så blir Palin den "fläkt" som McCain behöver och Biden blir den stadiga klippa som den betydligt mer utrycksfulle Obama behöver. Dock tror jag att en "fläkt" är betydligt mer osäkert än en klippa, och jag tror att en stor del av det amerikanska folket ser detta med.
Så vem vinner, enligt mig?
Joe Biden, av skälet att han gjorde bäst intryck och visade mest kunskap i vad som faktiskt håller på att ske i USA. Palin gjorde en oväntat bra debatt, men hon ger sken av vid ett flertal gånger att hon faktiskt inte riktigt vet vad hon talar om. Vad är inpräntat tal, skriven av en politisk talskrivare och vad är hennes faktiska kunskap? Det är två stora skillnader och jag tvivlar på hennes förmåga att fixa det i det långa loppet.
Debatt mellan Palin och Biden
