Len's blogg

Att jag är en stor förespråkare av Barack Obama tror jag inte är någon nyhet för någon som följt den här bloggen. Jag har försökt att väga upp med inlägg om John McCain, men det brukar ändå bli tydligt var jag står. Jag är en klockren demokrat och även om jag blev besviken att Hillary Clinton kom längre än vad hon gjorde, stödjer jag Barack Obama helhjärtat. Han är av det virke som Washington DC behöver och där han saknar erfarenhet har han en fantastisk stab. Joe Biden skulle kunna ta över presidentstolen imorgon. Obama är en man som kan inspirera såväl över etniska gränser som politikgränser. Det skall bli en oerhört spännande valnatt den 4/5 november.

Två mandatperioder av George W. Bush är över. Nåja, den 20 januari är allting över officiellt, men inofficiellt slutar den mindre lyckade sagan om Presidentsonen här. Med ett sargat land, två stora krig, ekonomi i kras och ett historiskt dåligt amerikanskt anseende utrikespolitiskt. Komiskt nog är han den ende amerikanske president som jag verkligen följt. Jag minns naturligtvis stunder med Bill Clinton (som jag förövrigt också lyssnat på, när han besökte Göteborg i oktober förra året), men hans politik har jag tagit åt mig först efteråt. Bush har till mångt och mycket i påverkat min syn på amerikansk politik och det skall bli intressant att se, i framtiden, hur bedrövlig hans agerande som president faktiskt varit. Jag är emot Bush, hans administration och doktrin på nästan varenda punkt; jag anser att kriget mot Irak är illegitimt och att unilaterism inte löser några som helst problem, men jag tror inte man kan fördöma händelser som inte är avslutade. Skall med glädje titta tillbaka på Bush-tiden om 5-10 år och se skeenden i ett annat ljus.

Påtal om USA planerar jag en resa till Washington DC om inte allt för lång tid.


Nu skall jag återgå till min familj.

/Len