Len's blogg

Man måste vara snurrig om man sysslar med internationell politik och ekonomi, och GLÖMMER att nämna årets nobelpristagare i ekonomi. Majoriteten av er har säkert redan hört talas om honom; Bushkritikern och Princeton-professorn Paul Krugman. En man jag hört mycket om i och med hans "nya utrikeshandelsteori" som jag träffat på när jag pluggade nationalekonomi.

Någonting som är oerhört intressant med honom som pristagare är hans politiska ståndpunkter som man finner på den liberala vänsterkanten (skall inte förväxlas med vänstern, även om amerikanare stundtals verkar tro det). Vi går mot en ny ekonomisk era där de nyliberala idealen överges för allt mer socialliberala och då brukar detta synas på pristagarna i ekonomi. Vi såg det under 70-talet då såväl nyliberalerna Friedrich Hayek som hans elev Milton Friedman fick Nobelpriset. Hayek kallas faktiskt för "Nyliberalismens fader" och hade ett flertal intressanta diskussioner med Karl Polanyi, men det hör inte till sammanhanget. Vad som dock hör till sammanhanget är att nobelprisen gavs ut alldeles innan den stora nyliberala eran (som fick fäste främst under 80-talet med Ronald Reagan och Margret Thatcher). Nu är vi i en övergång och plötsligt får en mer socialliberal ekonomisk tänkare Nobelpriset. Det är alltid lika märkligt slående!

Dessutom påminner hans skrivbord mig en del hur min vardagsrumsdelen i mitt rum stundtals är. Speciellt under hektiska tider. Papper och böcker överallt. Men någonstans, mitt i röran, trivs man (även om man till slut tröttnar).


Nåväl. Det är väldigt roligt att de dessutom valde en äkta kritiker och bloggare som pristagare. Som den galna individ jag är brukar jag faktiskt läsa ekonomipristagarnas böcker och jag skall med glädje (?) sätta mig ner och titta igenom Krugmans verk. Det komiska är att jag faktiskt väldigt sällan läser litteraturpristagarnas, men det är av skälet att jag sällan (nuförtiden) läser skönlitteratur.